The Masters Tournament på Augusta och dess historia
The Masters Tournament på Augusta och dess historia
Ett av de säkraste vårtecknen och markeringen för starten av den svenska golfsäsongen är The Masters Tournament på Augusta. Årets första major på herrsidan, den mest mytomspunna och kanske också den mest prestigefyllda i hård konkurrens med The Open Championship.
Denna traditionstyngda tävling är den enda majorn som alltid spelas på samma bana, nämligen den berömda Augusta National Golf Club i Georgia, USA. Varje hål har sitt eget namn efter en blomma, buske eller träd som finns representerat och kännetecknar hålet. Namn som Azalea, Magnolia Lane, Ike’s pond och Amen Corner nämns flitigt i tv-sändningarna samtidigt som den berömda Mastersmelodin rullar i bakgrunden.
För att bli inbjuden krävs att man uppfyller något av följande kriterier:
- Tidigare vinnare i tävlingen får delta på livstid.
- Vinnare av någon annan major under de senaste 5 åren.
- Den regerande olympiske mästaren
- De tolv bästa från året innan, inklusive delningar.
- De fyra bästa från övriga majors året innan, inklusive delningar.
- Topp 50 från den sista världsrankingen året innan.
- Topp 50 på världsrankingen veckan före Masters.
Det finns även några platser vigda åt amatörgolfare.
Kuriosa
Alla caddies måste bära den klassiska vita overallen med en grön tillhörande keps. Detta härstammar på 1930-talet när det var fattiga afroamerikanska män som gick caddies och klubben ville att de skulle klä sig bättre och enhetligt.
Overallerna är märkta med nummer och den regerande mästarens caddie har alltid nummer 1. Övriga får sitt nummer i ordningen de registrerar sig för turneringen.
Den gröna kavajen bärs av medlemmar i Augusta och varje vinnare blir hedersmedlem i klubben. Segraren av föregående års turnering sätter på jackan på den nye vinnaren. Traditionen säger att den nye segraren får bära den gröna klubbkavajen även utanför klubbområdet under ett år medans tidigare vinnare måste hänga av sig den innan de lämnar området.
Mästerskapsfakta
Lägsta resultat: -20 (65, 70, 65, 68) Dustin Johnson (2020)
Flest segrar: Jack Nicklaus (6 st)
Störst segermarginal: 12 slag - Tiger Woods (1997)
Golfbanan
Golfbanan har tidigare varit en odlingsplats för växter och träd. Varje hål har därför ett namn efter en växt som odlats på platsen.
Par: 72
Längd: 6866 meter
Banrekord: 63 - Nick Price (1986), Greg Norman (1996)
Hål | Namn | Par | Längd (Yards) |
1 | Tea Olive | 4 | 445 |
2 | Pink Dogwood | 5 | 575 |
3 | Flowering Peach | 4 | 350 |
4 | Flowering Crab Apple | 3 | 240 |
5 | Magnolia | 4 | 495 |
6 | Juniper | 3 | 180 |
7 | Pampas | 4 | 450 |
8 | Yellow Jasmine | 5 | 570 |
9 | Carolina Cherry | 4 | 460 |
UT | 36 | 3 765 |
Hål | Namn | Par | Längd (Yards) |
10 | Camellia | 4 | 495 |
11 | White Dogwood | 4 | 520 |
12 | Golden Bell | 3 | 155 |
13 | Azalea | 5 | 545 |
14 | Chinese Fir | 4 | 440 |
15 | Firethorn | 5 | 550 |
16 | Redbud | 3 | 170 |
17 | Nandina | 4 | 440 |
18 | Holly | 4 | 465 |
IN | 36 | 3 780 |
TOTALT | 72 | 7 545 |
Samtliga vinnare av tävlingen
År | Segrare | Score | Till Par | Segermarginal |
2024 | Scottie Scheffler (2) | 277 | -11 | 4 slag |
2023 | Jon Rahm | 276 | -12 | 4 slag |
2022 | Scottie Scheffler | 278 | -10 | 3 slag |
2021 | Hideki Matsuyama | 278 | -10 | 1 slag |
2020 | Dustin Johnson | 268 | -20 | 5 slag |
2019 | Tiger Woods (5) | 275 | -13 | 1 slag |
2018 | Patrick Reed | 273 | -15 | 1 slag |
2017 | Sergio Garcia | 279 | -9 | Särspel |
2016 | Danny Willet | 283 | -5 | 3 slag |
2015 | Jordan Spieth | 270 | -18 | 4 slag |
2014 | Bubba Watson (2) | 280 | -8 | 3 slag |
2013 | Adam Scott | 279 | -9 | Särspel |
2012 | Bubba Watson | 278 | -10 | Särspel |
2011 | Charl Schwartzel | 274 | -14 | 2 slag |
2010 | Phil Mickelson (3) | 272 | -16 | 3 slag |
2009 | Ángel Cabrera | 276 | -12 | Särspel |
2008 | Trevor Immelman | 280 | -8 | 3 slag |
2007 | Zach Johnson | 289 | +1 | 2 slag |
2006 | Phil Mickelson (2) | 281 | -7 | 2 slag |
2005 | Tiger Woods (4) | 276 | -12 | Särspel |
2004 | Phil Mickelson | 279 | -9 | 1 slag |
2003 | Mike Weir | 281 | -7 | Särspel |
2002 | Tiger Woods (3) | 276 | -12 | 3 slag |
2001 | Tiger Woods (2) | 272 | -16 | 2 slag |
2000 | Vijay Singh | 278 | -10 | 3 slag |
1999 | José María Olazábal (2) | 280 | -8 | 2 slag |
1998 | Mark O'Meara | 279 | -9 | 1 slag |
1997 | Tiger Woods | 270 | -18 | 12 slag |
1996 | Nick Faldo (3) | 276 | -12 | 5 slag |
1995 | Ben Crenshaw (2) | 274 | -14 | 1 slag |
1994 | José María Olazábal | 279 | -9 | 2 slag |
1993 | Bernhard Langer (2) | 277 | -11 | 4 slag |
1992 | Fred Couples | 275 | -13 | 2 slag |
1991 | Ian Woosnam | 277 | -11 | 1 slag |
1990 | Nick Faldo (2) | 278 | -10 | Särspel |
1989 | Nick Faldo | 283 | -5 | Särspel |
1988 | Sandy Lyle | 281 | -7 | 1 slag |
1987 | Larry Mize | 285 | -3 | Särspel |
1986 | Jack Nicklaus (6) | 279 | -9 | 1 slag |
1985 | Bernhard Langer | 282 | -6 | 2 slag |
1984 | Ben Crenshaw | 277 | -11 | 2 slag |
1983 | Seve Ballesteros (2) | 280 | -8 | 4 slag |
1982 | Craig Stadler | 284 | -4 | Särspel |
1981 | Tom Watson (2) | 280 | -8 | 2 slag |
1980 | Seve Ballesteros | 275 | -13 | 4 slag |
1979 | Fuzzy Zoeller | 280 | -8 | Särspel |
1978 | Gary Player (3) | 277 | -11 | 1 slag |
1977 | Tom Watson | 276 | -12 | 2 slag |
1976 | Raymond Floyd | 271 | -17 | 8 slag |
1975 | Jack Nicklaus (5) | 276 | -12 | 1 slag |
1974 | Gary Player (2) | 278 | -10 | 2 slag |
1973 | Tommy Aaron | 283 | -5 | 1 slag |
1972 | Jack Nicklaus (4) | 286 | -2 | 3 slag |
1971 | Charles Coody | 279 | -9 | 2 slag |
1970 | Billy Casper | 279 | -9 | Särspel |
1969 | George Archer | 281 | -7 | 1 slag |
1968 | Bob Goalby | 277 | -11 | 1 slag |
1967 | Gay Brewer | 280 | -8 | 1 slag |
1966 | Jack Nicklaus (3) | 288 | E | Särspel |
1965 | Jack Nicklaus (2) | 271 | -17 | 9 slag |
1964 | Arnold Palmer (4) | 276 | -12 | 6 slag |
1963 | Jack Nicklaus | 286 | -2 | 1 slag |
1962 | Arnold Palmer (3) | 280 | -8 | Särspel |
1961 | Gary Player | 280 | -8 | 1 slag |
1960 | Arnold Palmer (2) | 282 | -6 | 1 slag |
1959 | Art Wall Jr. | 284 | -4 | 1 slag |
1958 | Arnold Palmer | 284 | -4 | 1 slag |
1957 | Doug Ford | 283 | -5 | 3 slag |
1956 | Jack Burke Jr. | 289 | +1 | 1 slag |
1955 | Cary Middlecoff | 279 | -9 | 7 slag |
1954 | Sam Snead (3) | 289 | +1 | Särspel |
1953 | Ben Hogan (2) | 274 | -14 | 5 slag |
1952 | Sam Snead (2) | 286 | -2 | 4 slag |
1951 | Ben Hogan | 280 | -8 | 2 slag |
1950 | Jimmy Demaret (3) | 283 | -5 | 2 slag |
1949 | Sam Snead | 282 | -6 | 3 slag |
1948 | Claude Harmon | 279 | -9 | 5 slag |
1947 | Jimmy Demaret (2) | 281 | -7 | 2 slag |
1946 | Herman Keiser | 282 | -6 | 1 slag |
1942 | Byron Nelson (2) | 280 | -8 | Särspel |
1941 | Craig Wood | 280 | -8 | 3 slag |
1940 | Jimmy Demaret | 280 | -8 | 4 slag |
1939 | Ralph Guldahl | 279 | -9 | 1 slag |
1938 | Henry Picard | 285 | -3 | 2 slag |
1937 | Byron Nelson | 283 | -5 | 2 slag |
1936 | Horton Smith (2) | 285 | -3 | 1 slag |
1935 | Gene Sarazen | 282 | -6 | Särspel |
1934 | Horton Smith | 284 | -4 | 2 slag |